Semestern är slut, men inte bilderna

Nu har vi jobbat i två veckor men vi har fortfarande inte hunnit gå igenom ens hälften av alla bilder vi tagit under våra fyra veckors ledighet. Fortfarande håller vi på med bilder från vår resa i södra England. Och den resan var bara den första av flera vi hann med under ledigheten.

Nu är ju sommaren inte slut bara för att semestern tagit slut. Vi har fortsatt att njuta av lediga stunder på såväl helger som kvällar. Vi har hunnit uppleva en utställning på Nationalmuseum, besökt ett Street Art-evenemang , tittat på dans i Vitabergsparken, hejat på löparna i Midnattsloppet, sett flera olika artister uppträda under Kulturfestivalen i Stockholm och fotograferat ett bröllop i Malmköping. Hårddiskarna här hemma är med andra ord fullproppade med bilder som väntar på redigering.

Men innan vi  tar oss fram till alla de där bilderna vi tagit efter semestern ska vi först redigera klart semesterbilderna och kanske skriva några rader här i bloggen om vad vi varit med om i London, Riga och Prag.

Även om semestern är slut så har vi många minnen och bilder kvar. De kommer vi att leva på länge och vi delar gärna med oss. En del av våra bilder kommer ni hitta på Flickr.

Lancing

Allt är inte guld som glimmar. Det vackra huset det stod hotell på nära stranden i Lancing innehöll en sunkig pub och ett hotell som inte var öppet. Efter hänvisning till annat ställe som var fullbokat och ytterligare ett ställe så hamnade vi slutligen på ett av de få B&B som vi såg under vår resa i södra England. Det drevs av två kvinnor som skapat ett mycket ombonat och ”piffat” B&B. Vi fick ett vackert rum på andra våningen benämnt Lighthouse med utsikt över strandens färgglada badstugor.

Rummet gjorde skäl för sitt namn. Helt i vitt och underbart välkomnande med dekorationer av alla de slag i form av fyrar. Nog för vi har sett fyrar på tavlor och som prydnadsföremål men vi hade aldrig tidigare sett en lampfot i form av en fyr.

Vi gick en promenad längs strandremsan utanför vårt hotell. Massor av folk var ute och kitesurfade trots att vädret inte var det bästa. Intressant att se det live. Men hungern gjorde sig påmind och vi gick mot den grekiska restaurang vi passerade när vi letade boende för natten. Det var en riktigt positiv överraskning. Mitt bland alla gråa hus på en gata utan något som helst liv låg den lilla restaurangen. Det verkade vara en liten familjerestaurang och maten som serverades var genuint grekisk och mycket god.

Regndropparna började komma när vi gick tillbaka till vårt B&B. Skönt att krypa in i en skön säng och ett mysigt rum.

När vi låg i vår säng kunde vi titta ut rakt emot havet och alla de färgglasa badstugorna. Vi valde att inte dra för några gardiner den natten – vi ville inte missa en enda vaken sekund av den utsikten. Och på morgonen när vi vaknade såg det ut så här:

Vackert det också.

Brighton

Att göra små nedslag här och där har många fördelar men också en del nackdelar. En av fördelarna är givetvis att man får uppleva en hel massa olika miljöer.En av nackdelarna är att man aldrig hinner upptäcka saker på djupet. Många av de platser vi sett under semestern är helt fantastiska, flera av dem skulle vi vilja återvända till. En sådan plats är Brighton. Vi blev liksom aldrig riktigt färdiga där.

Brighton har en trevlig stadskärna, en lååååång strandremsa och en stor, vacker och berömd pir. Längst ut på piren i Eastbourne hittade vi ett gäng fiskare. Längst ut på piren i Brighton hittade vi ett helt nöjesfält med flertalet karuseller. Ett litet Gröna Lund helt enkelt. Hur coolt är inte det? (för att citera en av ungdomarna).

När vi satt och åt lunch inne i staden hamnade vi precis intill något som förmodligen var ett rådhus för under den stunden vi satt där såg vi flertalet brudpar som fotograferades utanför denna byggnad. Intressant att ta del av andra länders sedvänjor eller att åtminstone få en liten glimt av dem. En intressant iakttagelse från ett av bröllopen var att delar av brudparets följe först åkte iväg i bilen som brudparet skulle åka i. Kanske fanns det en alldeles logisk förklaring till detta men nog såg det lite märkligt ut att se brudparet stå vid trottoaren och vänta på den fina bilen pyntad med vit rosett.

Efter ett litet äventyr med att ta sig ut från parkeringshuset och komma tillbaka till vägen längs stranden så lämnade vi Brighton. Vi var där alldeles för kort stund men vi ville hitta ett boende för natten utanför staden. Hoppas vi får möjlighet att återvända. Bilder från Brighton hittar du här.

Eastbourne

I filmens värld händer det sig ibland att något utspelar sig på en pir. Denna pir brukar vara full av folk alternativt helt öde men den gemensamma nämnaren är att den är lång, stor och det finns byggnader där. I vår värld har filmens pirer varit amerikanska och det har varit någonstans i USA som det hela utspelat sig.

Vi kom till Eastbourne åkandes längs vägen vid havet. (Det är förresten helt fantastiskt att man kan köra en väldigt lång sträcka längs med södra Englands kust.) På vår vänstra sida den nästintill oändliga stranden med de mjuka stenarna. Till höger om oss ett samhälle. Där och då uppfattade vi det inte som en stor stad även om vi såg en massa hus breda ut sig som en mur ovanför stranden. Nu i efterhand när vi läser om Eastbourne ser vi att det är en stad med över 90 000 innevånare. Men till vårt försvar ska vi väl säga att vi spenderade vår tid där vid stranden och ute på Eastbournes pir.

Det är två saker som etsat sig fast från besöket vid stranden i denna stad – det ena är den ansenliga mängd äldre människor som fanns nere vid stranden. Inte ungdomar eller barnfamiljer utan massor av äldre.

Det andra är stranden såklart och då framför allt piren. För första gången i våra liv upplevde vi en riktig pir. Det var fascinerande att gå ut där och hamna nästan mitt i havet. Dock var vi där före öppningsdags så fik och annat var ännu stängt. Så piren var nästan öde.

Och den amerikanska piren visade sig finnas i England och det var nästan som att hamna i filmens värld.

Fler bilder från Eastbourne HÄR.