Skip navigation

Tag Archives: stockholm

För ett par år sedan började båda hälfterna i @parifoto att twittra var och en för sig. Vad Twitter är har visat sig svårt att förklara för dom som inte själva är aktiva. Enkelt uttryckt så handlar det om att uttrycka åsikter, tankar, funderingar, ställa frågor, ge svar, skicka länkar, vidarebefordra andras åsikter, tankar, funderingar, frågor, svar, länkar och allt detta på max 140 tecken. Man skriver rakt ut i luften eller riktar det till någon/några utvalda eller kanske rentav skickar ett DM (direkt meddelande) som ingen annan än mottagaren kan se.

När twittrare träffas i verkliga livet kallas det tweetup. Vi besökte vår första tweetup efter en del vånda förra sommaren. Det var en härlig upplevelse att möta ett helt gäng människor där alla faktiskt hade minst en sak gemensamt – twittrandet. De som anmält sig i förväg fick varsin badge – en klisterlapp med twitternamnet. Och så enkelt det var att kliva fram och fråga – ”vad heter du på twitter?” eller ”följer jag dig?” Twittrare är så trevliga och sociala. Här är några av dem som var med på senaste tweetupen:

Det har blivit några fler tweetuper – dom flesta ordnade av @niklasdahlqvist och hans team. Den senaste var häromveckan och drygt 200 personer var anmälda. Mer om den tweetupen kan du läsa här.

Fler bilder från tweetupen häromveckan finns HÄR.

I söndags gick vi en sväng med kamerorna i Gamla stan i Stockholm. Det är en fantastisk stadsdel att besöka både med och utan kamera. Här finns vackra hus, underbara miljöer och inte minst spännande människor. Ett eldorado för gatufotografen.

Det blev några bilder på mannen med hunden, ett par på de förälskade och en på den springande flickan. Och där och då insåg vi inte att ödet återigen spelade oss ett spratt. Hur skulle vi ens kunnat ana?

Vi hörde en pappa ropa ”Stina! Stanna! Kom tillbaka!” Vi såg en flicka springa ner längst en av de smala gränderna, stanna upp och vända tillbaka med massor av spring i benen. Där i steget fångade vi henne på bild. Hon sprang med massor av energi på kullerstenarna fram emot den väntande pappan.

Där kunde nästan historien varit slut.

Bilden var inte helt skarp. Hon sprang ju så fort! Istället för att publicera bilden på Flickr som vi brukar valde vi att använda den som en testbild för appen Bad Camera iPhone. Bad Camera gör att bilden ser riktigt gammal ut. Och det ju kunde passa eftersom bilden inte var helt skarp. Vi publicerade resultatet på Facebook:

Men så idag fick vi en kommentar på bilden från en gammal arbetskamrat: ”Är bilden tagen i Gamla stan i söndags? I så fall är det min dotter!”

Och visst var det så – vi hade ju tagit bilden i Gamla stan och bland alla dessa människor hade vi fångat den gamla kollegans dotter på en endaste bild. Hur stor är sannolikheten att något sådant ska hända?

Samtidigt drar vi oss till minnes en annan händelse av samma karaktär som utspelade sig i Stockholm för bara ett par månader sedan. Den historien hittar du här.

Så här ser bilden ut med en annan efterbehandling:

anmärkning: Stina heter egentligen något helt annat

I helgen avslutas utställningen av Terrakotta-armén här i Stockholm. Den skulle avslutas tidigare och vi trodde faktiskt vi missat den när vi i fredags läste en annons som berättade att utställningen blivit förlängd men att det nu var sista helgen. Fredag efter jobbet gick vi dit och en kamera var givetvis med. Vi visste att det skulle vara tillåtet att fotografera men att man inte skulle få använda blixt. Dessutom trodde vi att vi var lite smarta som gick dit på fredagskvällen och inte på lördagen/söndagen. Kanske var det smart men vi var långt ifrån ensamma.

Man blir ödmjuk inför tanken att vi här i Sverige kan gå in i ett bergrum och stå öga mot öga med terrakottafigurer i storlek som en storvuxen man och att dessa figurer tillverkats före Kristi födelse. Tanken är svindlande. Vilken förmån för oss att få uppleva detta.

Om man sedan betänker alla krig som utkämpats från tiden för terrakotta-arméns tillblivelse fram till dessa dagar får man sig också en liten tankeställare. Med detta i bakhuvudet kan man inte låta bli att förundras över den brist på respekt som vissa ändå visar när de är på utställningen. Till detta hör att det faktiskt är förbjudet att använda blixt när man fotograferar eller filmar. Vi inbillar oss att detta är för att skydda figurerna. Trots detta blixtrar det från alla möjliga håll. Att vi får fotografera inne i utställningslokalen är ju fantastiskt men om blixtförbud i dessa lägen trotsas finns risken att det även blir fotoförbud på framtida utställningar.

 

Nog hade du förväntat dig något annat när du såg rubriken – Lady in Red. Det var inte riktigt en äldre kvinna i röd täckjacka man såg framför sig. Eller hur? Tankarna löpte i helt andra banor för de allra flesta av oss.

Tänk så viktigt det är att döpa blogginlägg till något slagkrafigt eller att hitta på bra namn på sina bilder. Namnet ska ju på något sätt beskriva bilden/inlägget utan att vara vilseledande men ändå lite lockande.

Varje vardag passerar vi Stockholms central. Som dom flesta vet har det ju inte varit helt enkelt att åka med SJ i vinter och det är oftast SJ vi nyttjar. Vi har tillbringat många timmar i väntan på Stockholms central – timmar vi försökt fördriva på olika sätt. Ett av dom har varit att fotografera. (När vi inte försökt få fram information eller sprungit mellan olika perronger.)

Häromdagen fanns lite extra tid – lite extra väntetid som dock inte SJ hade någon som helst del i. Då blev det lite fotograferande nere i vänthallen. Tack och lov har vinterns värsta tågkaos lugnat ner sig lite så de resenärer som väntade denna dag hade förhoppningsvis ingen lång väntan.

Hur kommer det sig att man alltid ser så mycket intressant att fotografera just de där dagarna när man inte har kameran med sig? Det är ju just då körsbärsträden står som vackrast i blom, himlen har en magisk färg man aldrig skådat, färggranna jonglörer uppträder mitt på gatan och det är då man liksom ramlar in mitt i en spännande filminspelning. Känns det igen? Oss har det hänt massor av gånger.

Och så stannar vi till, tittar tyst på varandra och båda vet – kameran är hemma.

Men så är det alla de där gångerna då kameran faktiskt var med då vi fångade den vackra klädnypan någon glömt på ett frostnupet klädstreck, den gamla slitna ekan i vattenbrynet precis skönjbar i dimman och svanarna som nästan poserar framför slottet i Mariefred.

Även då stannar vi till, tittar tyst på varandra och båda vet – nu har vi chansen att föreviga detta ögonblick.

I morse hände det – en magisk morgon med fantastiska färger på himlen. Och den här gången var kameran med och chansen kom att försöka föreviga det magiska.

Gatufotografering är kul och spännande, ungefär som denna bild.

Undrar om hon vet att hon är skuggad...

Fråga ut inte hur det gick till, men de som svävade hög över marken en kväll i samband med Love Stockholm var verkligen skickliga.

Upp och ner