Skip navigation

Tag Archives: eastbourne

I filmens värld händer det sig ibland att något utspelar sig på en pir. Denna pir brukar vara full av folk alternativt helt öde men den gemensamma nämnaren är att den är lång, stor och det finns byggnader där. I vår värld har filmens pirer varit amerikanska och det har varit någonstans i USA som det hela utspelat sig.

Vi kom till Eastbourne åkandes längs vägen vid havet. (Det är förresten helt fantastiskt att man kan köra en väldigt lång sträcka längs med södra Englands kust.) På vår vänstra sida den nästintill oändliga stranden med de mjuka stenarna. Till höger om oss ett samhälle. Där och då uppfattade vi det inte som en stor stad även om vi såg en massa hus breda ut sig som en mur ovanför stranden. Nu i efterhand när vi läser om Eastbourne ser vi att det är en stad med över 90 000 innevånare. Men till vårt försvar ska vi väl säga att vi spenderade vår tid där vid stranden och ute på Eastbournes pir.

Det är två saker som etsat sig fast från besöket vid stranden i denna stad – det ena är den ansenliga mängd äldre människor som fanns nere vid stranden. Inte ungdomar eller barnfamiljer utan massor av äldre.

Det andra är stranden såklart och då framför allt piren. För första gången i våra liv upplevde vi en riktig pir. Det var fascinerande att gå ut där och hamna nästan mitt i havet. Dock var vi där före öppningsdags så fik och annat var ännu stängt. Så piren var nästan öde.

Och den amerikanska piren visade sig finnas i England och det var nästan som att hamna i filmens värld.

Fler bilder från Eastbourne HÄR.

Det här med att försöka hitta boende längs vägen när man är på bilsemester kan vara rätt spännande. Ibland lyckas man väldigt bra och ibland är man mindre lyckosam.

När vi hade bilat längs med södra kusten en hel dag och det närmade sig kväll insåg vi att det nog var dags att hitta någonstans att sova. Vi hade i vår enfald trott att södra England var alldeles fullt av B&B men där hade vi rejält fel – vi såg nästan inga B&B alls. Därför började vi titta på andra alternativ och då i första hand hotell.

Vi hade precis svängt in i något som knappt var en by när en stor, gammal byggnad fanns där framför oss och en skylt gjorde gällande att det var ett hotell. Snabbt som attan svängde vi in på baksidan av byggnaden och det blev på detta hotell som vi sedan spenderade vår natt. Det var en gammal träbyggnad med anor från slutet av 1800-talet. Säkerligen hade det varit en magnifik byggnad under sin storhetstid. Nu var den i något mindre bra skick och på framsidan hade bokstaven H i hotel ramlat bort.

Det kändes som vi var de enda turisterna där och när vi frågade på den lokala pizzerian om det var lågsäsong tittade killen lite förundrat på oss och talade om att det var högsäsong.

Rummet var det inget större fel på men nog var det lite märkligt att plastglasen på toaletten innehöll vatten. Troligen hade de inte blivit bytta sedan förra gästen eller så hade de helt enkelt återanvänts. Vid frukosten dagen därpå beställde vi kaffe och toast och så långt gick allt bra. Det blev dock mycket besvärligare när vi frågade efter äggröra och juice. Men …. man klarar sig en bit på kaffe och toast också. 🙂

Pevensey Bay har en oändlig strandremsa där vi vandrade flera timmar i skymningsljus. Ebben blev till flod, hundar sprang på stranden, måsarna fångade musslor som de kastade ner på stenarna, fiskare satt på stranden och människor vandrade där ensamma eller tillsammans. Stranden bestod  av stora, av havet mjukt slipade stenar som var sköna att gå på och som lät vilande muskler arbeta.

Några bilder från Pevensey bay hittar du här.