Livet på landet

Vi bor i Gnesta. Gnesta kommun ligger i Sörmland cirka 7 mil från Stockholm. I kommunen bor omkring 10 000 innevånare och av dessa bor drygt hälften i tätorten. Och i tätorten – det är där vi bor.

En av de mer fascinerande uppgifterna om vår by är att det i tätorten finns fem restauranger med pizza på menyn. Vi har också flera olika ställen med Thai mat, en grekisk kolgrillsbar, en riktigt bra restaurang vid sjön och sen det mer exklusiva Södertuna slott. Om man dessutom betänker att vi både har en stor ICA-affär, en Konsumaffär (eller heter det Coop?) och ett stort Hemköp så kan man undra om Gnestaborna hinner göra annat än äta?

Thai Take Away

Vi har också ett trafikljus. Även detta är lite speciellt då ytterst få bryr sig om det. Fotgängarna traskar ofta på mot rött och bilarna släpper oftast fram fotgängarna även om bilarna har grönt. Troligen har detta att göra med att om en fotgängare trycker på knappen för att få grönt så slår trafikljuset om direkt. Alltså enklare för bilarna och snabbare att släppa fram fotgängarna direkt, utan inblandning av trafikljuset. Dock befolkas byn på sommaren till stor del av sommargäster som inte riktigt har kläm på detta vilket gör att man givetvis inte kan ta för givet att alla bilar stannar.

Vår lilla by är fantastisk på så många sätt men har givetvis, som alla andra ställen, saker som kan förbättras. Vi som pendlar är dock övertygade om att vi har Sveriges vackraste utsikt från tågstationen.

Utsikt från tågstationen i Gnesta

Vi är ofta ute och fotograferar, vet ni som följer bloggen eller som hittat våra bilder på Flickr. Dock har vårt fotograferande under resor, av händelser i Stockholm, bröllop och annat gjort att vårt dokumenterande av vår närmiljö fått stå tillbaka. Det är lite synd för den sörmländska naturen är så fantastiskt vacker. Snart är hösten här på riktigt, det är vackert här då också. Vi får helt enkelt se till att ge oss ut i naturen framöver.

Jag blir hellre jagad av vargar…

… eller kanske inte förresten.

Men vi gör som vi brukar – vi tar det från början.

Vi har haft fullt upp med livet vi lever och det där med fotograferandet har dessvärre kommit lite i skymundan. Nog för att vi haft kameran framme och nog för att vi tagit bilder men några riktiga photowalks har vi inte hunnit med. Men idag fanns tiden och idag tog vi bilen och styrde in i Sörmlands mörka skogar (bland annat).

Som alltid när vi är ute och far på vägarna så dök det upp en intressant skylt som vi kände att vi måste följa. Någonstans i magtrakten fanns känslan av att det kunde finnas något riktigt spännande där vid vägens ände. För att göra en längre historia kort så körde vi in på en riktigt liten väg mot en gammal öde lada som vi gärna ville fotografera.

Chauffören valde dock att köra förbi ladan för att vända lite längre fram på vägen. Och nog kändes det som om magkänslan fått rätt när vi fick syn på ännu ett ödehus som gjorde att vi båda två nära nog kastade oss ur bilen i farten. Som tur var gjorde vi inte det. Vi körde istället en liten bit till, in på en gårdsplan och vände. Då fick vi se dem. Två stora svarta hundar som gick lösa. Och de fick se oss och satte fart. Vi körde snabbt tillbaka mot ödehuset, vevade ner bilrutan men hann bara ta en bildruta innan hundarna var ikapp oss. När de var precis bakom bilen rivstartade vi och drog iväg. Den öde ladan blev det ingen bild på, den här gången, men ödehuset fångade vi. Och vilket ödehus sedan!

Och tänk vilken tur det var att vi tog den där lilla vägen men tänk också vilken tur det var att vi först vände bilen. Det hade ju inte varit så kul att bli jagad av de där två hundarna om vi hunnit kliva ur.

Och nog kändes det som om vi blivit jagad av två vargar och klarat oss med livhanken i behåll (fast i själva verket var det två labradorer som förmodligen bara var nyfikna på vilka vi var).