Skip navigation

… eller kanske inte förresten.

Men vi gör som vi brukar – vi tar det från början.

Vi har haft fullt upp med livet vi lever och det där med fotograferandet har dessvärre kommit lite i skymundan. Nog för att vi haft kameran framme och nog för att vi tagit bilder men några riktiga photowalks har vi inte hunnit med. Men idag fanns tiden och idag tog vi bilen och styrde in i Sörmlands mörka skogar (bland annat).

Som alltid när vi är ute och far på vägarna så dök det upp en intressant skylt som vi kände att vi måste följa. Någonstans i magtrakten fanns känslan av att det kunde finnas något riktigt spännande där vid vägens ände. För att göra en längre historia kort så körde vi in på en riktigt liten väg mot en gammal öde lada som vi gärna ville fotografera.

Chauffören valde dock att köra förbi ladan för att vända lite längre fram på vägen. Och nog kändes det som om magkänslan fått rätt när vi fick syn på ännu ett ödehus som gjorde att vi båda två nära nog kastade oss ur bilen i farten. Som tur var gjorde vi inte det. Vi körde istället en liten bit till, in på en gårdsplan och vände. Då fick vi se dem. Två stora svarta hundar som gick lösa. Och de fick se oss och satte fart. Vi körde snabbt tillbaka mot ödehuset, vevade ner bilrutan men hann bara ta en bildruta innan hundarna var ikapp oss. När de var precis bakom bilen rivstartade vi och drog iväg. Den öde ladan blev det ingen bild på, den här gången, men ödehuset fångade vi. Och vilket ödehus sedan!

Och tänk vilken tur det var att vi tog den där lilla vägen men tänk också vilken tur det var att vi först vände bilen. Det hade ju inte varit så kul att bli jagad av de där två hundarna om vi hunnit kliva ur.

Och nog kändes det som om vi blivit jagad av två vargar och klarat oss med livhanken i behåll (fast i själva verket var det två labradorer som förmodligen bara var nyfikna på vilka vi var).

4 Comments

  1. Ni får ta med er lite fina köttben nästa gång. Då får ni kanske fota ostört en liten stund i alla fall🙂

  2. Det där ser ut som ett fotoparadis för oss som gärna fotograferar ödeställen.
    Jäkligt fint i mina ögon!

    Svarta lösspringande ”vargar” låter däremot inte så kul.😉

    Ha det gott!

    • Ja en dröm för ödehusfotografer. Dessvärre kom vi inte närmre än så här. Får återvända dit vid annat tillfälle och kanske ringa hundägarna först.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: