Skip navigation

Tänk er höga kritklippor och mittemellan dessa en slingrande floddal som leder fram till en strandremsa med massor av mjuka stenar. Och lägg sedan till betande får på gröna ängar och doften av hav, ljumma vindar och gassande sol. Mer än så behöver inte sägas om Seven Sisters. Eller förresten…. jo mer än så måste man nästan berätta.

Seven Sisters är en samling kritklippor, närmare bestämt sju (en åttonde håller på att bildas) – dessa har alla namn liksom dalarna där emellan. Den mest kända är Beachy Head där dessvärre ett antal personer tar livet av sig varje år.

Vi stannade vid något som heter Seven Sisters Countrypark. Därifrån gick ett promenadstråk genom gräsbeklädda kullar, förbi betande kossor och får fram till havet. Enligt uppgift ska promenaden ha varit cirka 4,5 km. Vi kom fram till Engelska kanalen vid något som heter Cuckmere haven. Här reste sig en stor kritklippa på varje sida om flodmynningen. Mäktigt så det förslår.

Förutom den fantastiska naturen finns här även ett par skyttevärn. Andra världskriget gjorde sig påmint. Och vid ett av dessa skyttevärn höll ena halvan av Par i Foto på att bli förstasidesstoff på tidningarnas nyhetssidor.

Vi hade promenerat hela vägen ut, vi hade suttit på den mjuka stenarna vid stranden och bara njutit av vädret, av det vackra landskapet, av de dramatiska klipporna och av att bara vara i nuet. Det var en hel del folk som gjort som vi och tagit sig tiden att göra samma promenad, bl a ett gäng japanska turister (många sådana stötte vi på under vår resa) samt flera skolklasser på utflykt.

På vägen tillbaka till bilen passerade vi flera skyttevärnen och givetvis var nyfikenheten stor att se hur det såg ut inuti. En av oss kröp in och kikade ut genom en liten öppning. Samtidigt hade några elever ur en skolklass följt efter oss upp till skyttevärnet och rusade fram så där som unga människor gör – fulla av iver och nyfikenhet. En av flickorna kikade in genom en öppning  och höll nära på att få en chock då hon mötte ett par ögon och ett ansikte där innanför. Hon var totalt oförberedd på att någon kunde finnas där. Vi tror att hon klarade sig utan framtida men.

De vackra kritklipporna, det böljande landskapet, de betande fåren, havet och de mjuka stenarna försökte vi givetvis fånga med kameran. En del av de bilderna hittar ni här.

4 Comments

  1. Hade hellre föredragit mjuk och len sand, i stället för stenar.
    Vilken härlig resa ni verkar ha gjort.

    // Anna

  2. Är det konstigt att man längtar till England…!?
    Näpp!

    Härligt att ni är tillbaka med en massa fantastiska bilder. Jag n j u t e r !!!

    Tack/Varma hälsningar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: