Skip navigation

Vi bor i en by på landet. En del skulle kanske inte vilja kalla det by men vi tycker det låter trivsamt och det är ett trevligt litet samhälle, en trivsam liten by. Vår väg ner till tåget som för oss till våra arbeten inne i stan tar ungefär 12 minuter att gå när allt är som det ska och inte väder eller vind sätter käppar i hjulet. Vi går ut från vårt hus, ut på vår lilla gata uppför backen genom villaområdet, nerför branta backen mot pulkabacken, uppför en annan liten backe precis där pulkabacken är, sen passerar vi hyreshusen innan vi når stora vägen som vi följer fram till stationen.

Idag när tåget stannade vid perrongen här hemma så trodde jag knappt mina ögon. När jag klev av tåget steg jag rakt ner i närmare två dm tung nysnö samtidigt som vindarna yrde mer snö runt mitt huvud. Inne i Stockholms City hade det visserligen snöat en del under dagen men inte såna mängder som här hemma i byn. Jag kan väl direkt säga att plogbilen inte hunnit få undan någon snö.

Efter en liten avstickare till affären var det så dags att gå den där biten hem. Och en dag som den här räcker inte 12 minuter alls till. Den ena halvan av oss var kvar i stan så med snön yrande runt huvudet, huvan på jackan ihopdragen så mycket det bara gick pulsade så den andra halvan hem genom all snö som kommit.

Efter att ha vikt av från stora vägen tog jag sikte på ett brett hjulspår att traska i. Det var för övrigt det enda spår som fanns just där. Det var då jag plötsligt fick förnimmelsen av att jag inte var ensam. Bara en sån känsla som plötsligt når en. Det är lite svårt att höra något med en stor huva över huvudet och med all snö som dämpar ljudet samtidigt som vinden viner. Efter en liten stund gav dock en gatlykta en skugga som gjorde att jag förstod att jag hade någon hack i häl.

Först kändes det lite obehagligt – varför var den där personen tvungen att gå i mina fotspår? Sen insåg jag att det var just det som var hela grejen. Någon gick verkligen i mina fotspår för att slippa pulsa i orörd snö och denne någon var förmodligen till viss del skyddad av vinden då jag gick precis framför.

Vi gick så uppför den lilla backen upp till hyreshusen, vi passerade dessa, vi gick nerför backen mot pulkabacken och plötsligt kändes det rätt trevligt med den där okända personen hack i häl. Men efter lilla backen från pulkabacken skildes våra vägar då jag gick åt ett håll och min okända skugga åt ett annat. Det var nästan så jag ville ropa ”Hej då – gå försiktigt”. Men så gör man ju inte.

Jag pulsade vidare uppför min backe, längs vägen i villaområdet, in på vår gata och in mot vårt hus.

I början av december såg det ut så här

10 Comments

  1. Jag kan tänka mig att det kändes lite läskigt först när du upptäckte din följeslagare. Man har ju som sagt inte så bra koll bakåt och hörseln försämras rejält när luvan är på!
    Hoppas ni har en skön kväll inne i värmen!🙂

  2. Fin berättelse. Som en novell. Tycker mycket om hur den här bloggen tagit form!

    Inte helt säker på däremot om det var så värst bra form med all snö igen🙂

    • Tack Göran – din kommentar värmde något alldeles extra. Det gör ju dock inte snön 🙂

  3. Hej Chris !

    Tack för kommentaren till kroppkakorna.
    Gammal hederlig husmanskost.
    Min exmake älskar dom med vit sås o.resten
    av fläskblandningen i.
    Hade gammal potatis, som jag inte får äta
    min Dr.har sagt inga kolhydrater om Du vill
    leva till 100.Då ska man kompensera med fett
    och det är så äckligt,inga lättprodukter längre.

    Alltid kul med nya blogg-vänner.

    har även en blogg Mi´s nya liv.Men kan inte komma på något
    intressant att skriva, då duger fotobloggen bra.

    Hur hittade Du mig ?

  4. Håller med om att det låter mysigt, en by ute på landet. Allt är ju i förhållande till vad man jämför med och för dig verkar det vara Stockholm och då kan det garanterat te sig som en by.

    Jag tycker att det är härligt när en sträcka som normalt tar tolv minuter och en väg som du går varje arbetsdag kan bli till en sådan bra läsning. Tycker själv att det ibland är obehagligt när jag går under (eller närmar mig) en tunnel och hör att jag har någon bakom mig.

    Vi har haft dålig plogning i vinter, men tror att den varit bra om jag jämför med många orter i de sydligare delarna av landet. Du skrev då inte något om försenade tåg vilket jag läst en hel del om i vinter.

    En trevlig fredagskväll.

    • Tågen har varit väldigt mycket försenade denna vinter. Många gånger rent kaos men man är glad när det inte strular.

  5. Såg trevligt ut på er gatan, trevligare än här. Det har varit spännande väder senaste dygnet men nu hoppas jag att vi slipper mer snöade, vill ha vår nu, vårfoton! När jag plumsade till bilen idag på eftermiddagen nådde snön mig till knäna, tyvärr var jag tydligen först att vada den vägen och hade ingen spår att följa, såsom din följeslagare hade.🙂

    • Otrolig mängd snö som kommit de senaste två dygnen – dock verkar det som om detta nu ska ersättas med sol och kyla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: