Skip navigation

Att fotografera okända människor på gatan är riktigt kul men inte helt lätt. Man eftersträvar blicken, omedvetenheten om kameran och är samtidigt lite rädd att någon ska ta illa upp. Även om man vill ta den där bilden finns det ju en etisk gräns för hur långt man kan tänka sig att gå för att fånga den.

De första gångerna vi var ute på stan och fotograferade människor gjorde vi det nästan helt i smyg. Det kändes lite obehagligt att ta ett foto på någon som inte godkänt det. Vi pratade också mycket om det här med etik i fotograferandet för att själva känna var våra gränser gick. Som tur var vi väldigt överens i vår syn på vad som var ok och vad som inte var det. Även om det fanns ett obehag i att fotografera människor i smyg fanns där en stor tillfredsställelse i att ta vardagsbilderna på vanliga människor. För oss gällde det därför att försöka förena dessa två motstridiga känslor. Vi löste det genom att helt enkelt börja fråga människor. Även detta var helt klart läskigt. Men vi lärde oss också att de allra flesta säger ja om man bara frågar.

När vi började fråga människor kom vi på att det skulle vara bra att ha visitkort att kunna lämna till dem vi fotograferade. Dels för att de skulle få ha chans att maila oss för att i efterhand få se bilderna, men också för att inte verka som några skumma galningar. De där visitkorten har varit en riktig källa till glädje sedan den dagen vi skaffade dem. Inte minst i lägen som när vi mötte Erik på tåget som vi faktiskt fotograferat just vid en gatufotografering.

Nu tycker vi inte längre att det är obehagligt att fotografera människor på gatan. Vi vågar numera fotografera människor utan att fråga vilket många gånger är enda sättet att få riktiga ”streetphoto”-bilder. Men det finns lägen då vi sänker kameran och avstår att trycka av för att inte kliva över den etiska gräns som mer eller mindre uttalat finns där.

10 Comments

  1. Så har jag också gjort när jag fotat människor på gatan. Frågat om dom vill, 95% har sagt ja.

    Spännande historia, den med Erik!

    En fin helg, önskar jag er. Kram Lissen

  2. Jag har redan kommenterat just detta med gränser i en tidigare kommentar. Så jag vill bara säga att det var en bra text ni satt samman om just detta.

  3. Det känns alltid lite pinigt när man ska fråga folk om det är ok att fotografera dem, men den där idén med att lämna ett visitkort var ju jättebra!

    Ha en fin helg och tack för kommentaren hos mig🙂

  4. Fina bilder och gillar också texten. Jag har inte kommit dithän i mitt fotograferande, Tycker just att det är svårt med de aspekterna du tog upp i texten.

    • Man får ta det i sin egen takt och det passar ju inte alla att fotografera okända.

  5. Åh, vilka härliga bilder. Jag skulle aldrig våga så jag får hålla mig till mina gamla blommor…🙂
    Härlig historia om Erik också!
    /Karin

    • Man ska göra det man känner själv. Vi vill gärna ta foton på människor ute på stan så det gällde att hitta ett sätt. Tack för att du kikade förbi

  6. Vi har förmånen att bo på landet och jobba mitt i Stockholms city


One Trackback/Pingback

  1. By 31 bilder från januari « Äkta vara on 05 Feb 2011 at 8:55 f m

    […] resten av vintern och våren ska jag försöka ta mig in till lite nya miljöer, till exempel stadsmiljöer. Är avis på de som bor i Stan och bara kan hitta massor av motiv. Själv släpar jag med kameran […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: