Skip navigation

På Trettondagsafton gick vi tillsammans med härlige fotografen Håkan ut på Stockholms gator för att ägna oss åt gatufotografering.  Det är oerhört spännande att fotografera okända människor. På ett övergångsställe fångade vi en lång kille och bilden blev, vad vi själva tycker, väldigt bra. Där kunde historien slutat. Vi var nöjda, hade haft en härlig dag ute på stan i trevligt sällskap och dessutom fått några bra bilder.

Veckan därpå satt vi en tidig morgon på pendeltåget på väg till arbetet. Det var tidigt, vi var trötta och ena halvan småsov lite lätt. Folk klev av och folk steg på. Och plötsligt bara händer det. En lång kille sätter sig mittemot den sovande hälften, tar upp sin tidning och börjar läsa. Den vakna hälften tycker killen ser bekant ut, försöker febrilt få pusselbitarna att passa ihop, börjar kolla flickr-kontot via Iphonen och blir mer och mer övertygad. För nog är väl killen mittemot killen som blev fotograferad vid övergångsstället. Till slut måste frågan ställas – Iphonen med bilden lämnas över – ”Är det du på den här bilden?”

Vi har pratat om hur det måste ha känts, hur man skulle reagerat själv om någon en tidig morgon plötsligt räckt fram en telefon med ett foto där man själv var huvudfiguren. Förmodligen hade man blivit väldigt förvånad. Och förvånad blev killen. Förmodligen hade det varit lite svårt att ta in och förmodligen hade man varit lite skeptisk.

Som tur är så var vi två där på pendeltåget och vi hade ett visitkort med emailadress och länk till vårt flickr-konto. Vi gav killen visitkortet och frågade om det var ok att bilden låg ute. Sen talade vi om att han helt enkelt kunde maila oss om han ville ha bilden.

Och det tog några dagar men sen kom mailet och han berättade att han först trott att han varit utsatt för ett practical joke. Men så var det ju inte, utan plötsligt blev bara det osannolika sannolikt och så bara hände det. Tack Erik.

14 Comments

  1. Vilken häftig historia och vacker bild!
    Inte för att jag blir förvånad precis eftersom jag vet vilka duktiga fotografer ni är!

  2. Häftigt! Så liten världen kan vara ibland…

  3. Härlig berättelse. Jag har också börjat fotografera människor på stan eller i något sammanhang.
    Man går över en gräns som fotograf tycker jag när man börjar fota okända människor. Men det är oerhört skoj med gatufotografi.

    • Du har helt rätt i det där med gränser. Man passerar en gräns och den är inte helt lätt att kliva över.

  4. Underbar historia, älskar när tillvaron synkroniserar sig så där i tillfälligheter. Och jättefin bild.

  5. Tack för titten och för snälla ord hos mig! Blir jätteglad när jag läser att ni gillar…!! Själv har jag just hittat till en blogg som jag definitivt kommer tillbaka till!

  6. Gillar bilden!🙂

  7. Vilken rolig historia som gör bilden ännu mer intressant att titta på! Bilden är ju annars klockren! Att det är den långe killen som är huvudpersonen går inte att ta miste på. Han står ut med sin längd, att han inte bär mössa eller huva och att han har hörlurar i öronen är pricken över i:t! TIOPOÄNGARE!!!

    • Tack Laila – vi blev rätt nöjda själva och den långe killen Erik också har vi förstått


One Trackback/Pingback

  1. By Plötsligt hände det igen « Par i Foto on 06 Apr 2011 at 5:06 f m

    […] Samtidigt drar vi oss till minnes en annan händelse av samma karaktär som utspelade sig i Stockholm för bara ett par månader sedan. Den historien hittar du här? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: